litteratörer och andra, hvilka deras lyckliga stjerna fört till Roms klassiska jord.
Styrelseformen är republikansk, dock med någon dragning åt aristokrati — men denna aristokrati är intelligensens, och ingen beklagar sig att män sådana som professorerna Fogelberg och Bissen, konstens meteorer, någon gång göra sina företrädesrättigheter gällande.
Allmänna angelägenheter afhandlas på Café Africano vid Roms Drottninggata, il Corso, berömd i karnevalernas häfder. Hvarje skandinav har rösträtt — debatterna äro vanligen korta och mera upplysande än vältaliga. Majoriteten utöfvar ej något tyranni, och minoriteten respekteras på ett exemplariskt sätt. Så, t. ex., då fråga uppstod huruvida ett visst antal flaskor orviettovin skulle tömmas på Palumbella eller Sabina, och meningarne voro delade mellen de bägge berömda platserna, afgjordes saken så att man ena dagen gick till Palumbella och den andra till Sabina. Härvid visade sig ett eget sakförhållande: större delen af de omröstande syntes mera belåten, än om hvars och ens tanke ensam blifvit segrande.
Språket är hvarken svenska eller danska: det utgör ett amalgama af bägge — så bildadt att hvar och en med bibehållandet af sitt modersmåls förnämsta egenheter riktar det med ord ur syskonspråket. En längre tid stred danskarnes de med svenskarnes omvexlande herre och ni; numera tyckes det enklare tilltalsordet du uttränga de andra.
Offentliga anstalter äro, utom nyssnämde café, ett skandinaviskt bibliotek samt de större atelierna.
I dessa sednare mottaga konstnärerna med förekommande hjertlighet alla landsmän, äfven om de i artistiskt hänseende äro oinvigda.
Jag kan aldrig glömma de angenäma timmar jag tillbragt i några af mina landsmäns arbetsrum. En enkel, osökt välvilja, en lärorik konversation, fri från allt affekterande prål med granna fraser och svårfattliga
