. . . Karnavalen i år var mindre död än under de
sistförflutna åren. Utåt Corso trängdes en lång rad af
lysande ekipager och blygsamma hyrvagnar. Fönstren
voro dekorerade med röda och hvita gardiner och
fullsatta med herrar och damer. En mängd ärtor, krita och
blommor konsumerades, och hästarna sprungo förtvifladt.
Allt detta oaktadt såg man dock tydligen att publiken
hufvudsakligen bestod af främlingar, fransyska soldater
och de öfverallt utposterade påfliga karabiniererna och
dragonerna. Af folket såg man ej ett spår, om man icke
såsom sådant vill anse de romerska gaminernas
ansträngningar att för andra eller tredje gången sälja de
buketter, som de upplockat ur smutsen på gatorna.
Kostymer syntes i förhållande till en på hvar tusende.
Masker voro förbjudna.
Man sysselsätter sig för närvarande mycket med den engelska episkopal-kyrkans missionsverksamhet här, som har minst lika stor intensitet som den romersk-katolska i England. För att motarbeta protestantismens inflytande fördubblas antalet af processioner och högtider, alla ceremonier iakttagas strängt, presterskapet tillhålles att mera tänka på den yttre anständigheten, och den helige fadern visar sig oftare än någonsin fungerande i sitt öfversteprestliga kall.
Listan på våra resande landsmän, som nyligen uppehållit sig eller för närvarande vistas i Rom, har tillökats med lektor Wennerberg. Länge efterlängtad, har han slutligen anländt och ärnar stanna här en eller ett par månader. Docenten Holmgren har för en tid sedan lemnat Rom för att i Pisa betrakta stjernhimmeln. Löjtnant Liedman, hvars olycka vid en simulacker väckt så mycken sympati, bland hans talrika vänner och inom hufvudstadens societet, har nyligen begifvit sig till Neapel och Sicilien, hvarifrån han ärnar sig till Spanien. Fyra baroner Lejonhufvud hafva tillbragt karnavalen här. Svenska arméen har varit starkt representerad — af 7 eller 8 löjtnanter — och vid ett par tillfällen har den
