6
förtroenden än någon läkare och att ingen monark är så älskad i sitt rike som han.
Mellan Kalmar och Ystad öppna sjön, dimma, kyla, blåst, glest middagsbord, bleka ansigten, raglande promenader på halfdäck, jemmerrop, pustande suckar från alla vrår — sjösjuka, rusk och otrefnad.
Säkerligen utropade icke Xenofons tiotusende vid åsynen af hafvet sitt talatta med mera entusiastisk förtjusning än den gamle herrn, som, raglande upp från soffan, der han legat som en liflös massa, framdundrade sitt »Ha, Ystad!» vid anblicken af denna stad. Kort derpå framkröpo ur vrårna bleka gestalter med en stråle af hopp i de dufna ögonen; dörrarne till kojerna drogos undan och fruntimmerna började visa sig i toaletter värre tilltygade än om de tillbragt natten på en ursinnigt munter landtbal och sedan sofvit på golfvet i syskonsäng.
Som jag fruktade ett dygn till af samma slag, gick jag i land för att skaffa mig någon lektyr och påträffade riktigt nog en boklåda. Men Ystadboernas smak måtte vara bra egen, att döma efter de litterära alster, som lågo framme på disken. Julkalendrar, ett rikt och väl sorteradt lager från de tre eller fyra sista åren, tycktes bilda den egentliga kärnan. Vidare kokböcker, drömböcker, virkböcker och skolböcker. Derjemte brefställare, »nya och oumbärliga» rådgifvare i åtskilliga lifvets förhållanden, samlingar af lekar och sällskapsspel, grötrim, julklapps-deviser och album-verser. Slutligen en mängd broschyrer med titlar sådana som: Ingen tandvärk mer! . . . Ingen kolera mer! . . . Ingen hufvudvärk mer! . . . Ingen podager mer! . . . &c. Af »Bibliotek för herrar» såg jag äfven några häften. Det torde dock vara möjligt att detta just utgjorde ett bevis på Ystadboernas goda smak. Måhända hade de köpt bort alla de goda böckerna och lemnat skräpet qvar.
Jag höll på att gå utan att köpa något, då jag i en vrå påträffade första bandet af Örsteds »Anden i
