Hoppa till innehållet

Sida:Borta och Hemma.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

12


1) Introduction (dansmusik) varade hela aftonen. Dansen bestod deruti att midt i salen fyra eller fem tjog unga qvinnor, grant utstyrda och med lockande leenden, promenerade och derunder genom allehanda rörelser sökte visa sin växt på det fördelaktigaste. Något afseende på musiken fästades icke, så vidt jag kunde märka.

2) Enskilda kabinetter finnas för slutna sällskaper.

3) Den som är road af att sjunga behöfver ej genera sig.

4) Karlarne ligga stilla på sofforna, röka sin cigarr eller pipa och betrakta flickorna med samma lugn som en turk i sitt harem.

5) Skulle någon af herrarne vilja dansa, så gör han det med pipan i mun för att gifva tillkänna sitt förakt för den, med hvilken han dansar.

6) Tycker någon att det blir för tråkigt, så kan han lägga sig att sofva

7) eller söka roa sig bäst han gitter.

8) Det är sant. Lyx och elegans råda på dessa ställen, men tonen är rå och ytterst motbjudande. Ögat bländas, hvaremot skönhets-sinnet lider.

Under det jag på en ångbåt passerade Elben för att från Hamburg begifva mig till Harburg, der jernvägen vidtager, satt jag och stirrade ned i det rödgula vattnet och önskade mig en »läsares» anda för att i rätt slående ordalag uppstämma en klago- och fördömmelse-visa öfver Hamburg, detta moderna Babylon. Men som jag ej kunde befalla öfver en sådan anda, blef det ej någon klago- och fördömmelse-visa. I stället åtnöjde jag mig med att säga det Hamburg var en bra materialistisk stad.

Sedan jag nu en gång lemnat Babylon, tänkte jag ej på något annat än att fort hinna till Paris, tills vidare målet för min resa. Brüssel, Aachen, Hannover och Cöln for jag igenom utan att se någonting, och om jag af Cöln har ett jemförelsevis redigare minne, är det för den oändliga förargelse jag der måste utstå. Jag talar