nu ej om huru många gånger jag fick fara fram och tillbaka mellan Cöln och dess förstad Deutz innan jag fick reda på hvar jernvägen till Brüssel vidtog, icke huru jag tog in i tre hoteller på en eftermiddag, det första i Deutz, som jag lemnade, emedan det var för långt från jernvägen, det andra i Cöln, som jag lemnade i akt och mening att fortsätta min resa samma afton, och det tredje nära invid jernbanan, hvilket jag nödgades anlita, då jag fick veta att turerna voro förändrade och att trängen redan för en halftimma sedan afgått. Jag beklagar mig ej heller så mycket öfver att ett par åkare läto mig betala dubbelt, eller att de tre värdshusräkningarne stego till samma belopp som sex vanliga. Jag skulle till och med kunnat tiga med min förtviflade vandring utåt Rhenstranden, då jag oafbrutet stötte på tillstängda stadsportar och ej slapp in förr än efter en halftimmas promenad i den djupaste smuts, med hvilken mina stöflar någonsin gjort bekantskap. Men hvad jag omöjligen kan afhålla mig från att framställa, det är den stora missräkning, det enorma bedrägeri, för hvilket jag var ett offer i afseende på Cölns beryktade katedral. Hur många gånger har jag ej i arkitektoniska planschverk, i samlingar af vyer, ja till och med på eau-de-cologneflaskor beundrat detta herrliga mästerverk af medeltidens byggnadskonst! Väl hade jag hört att det var med den som med de fleste andra af de förnämsta götiska kyrkor, att den nemligen aldrig blifvit fulländad eller ens kunde fulländas, men jag trodde att blott en obetydlighet fattades, åtminstone hade jag aldrig på planscherna kunnat upptäcka någonting ofullkomligt. Jag var full af glädje att ändtligen få se detta underverk i verkligheten och jag lät visa mig dit, hur trött jag än var och ehuru aftonen redan började bytas i natt. Till en början hade jag svårt att få reda på kyrkan, emedan den ligger inmurad mellan en mängd andra hus, hvilka skymma den från flera sidor. Slutligen fann jag dock en öppen plats, hvarifrån jag kunde betrakta den. Jag
