18
Seinen, som grenar sig i tvänne väldiga armar,
hvilka längre bort åter flyta tillsamman, innesluter utom
Ile de la Cité ännu en ö Ile S:t Louis. Bägge äro med
en mängd broar förenade såväl med hvarandra som med
bägge Seine-stränderna.
Tankfull vandrade jag utåt Seine-stranden och skulle troligtvis alldeles ha glömt af att mina saker stodo i tullen och att jag ännu ej hade något rum, om icke en liten episod återfört mig till verkligheten. En ung blusman, med något slägttycke af Blanche’s Armand, ehuru ej fullt så heroisk, uppehöll mig med en förfrågan huruvida jag ej skulle köpa af den nya, ryktbara fläcktvålen, som han hade till salu i en liten låda, hvilken stod på barrieren. Jag var nog oförsigtig att stanna ett ögonblick för att höra hans loftal öfver sin vara; men jag fick ångra det, ty han upptäckte ögonblickligen en fläck på min resrock och öfversmorde den, innan jag hann förekomma honom, med någon hvitaktig substans. Hur förargad jag var, nödgades jag dock stanna för att låta honom torka bort tvålen, men derunder fann han tillfälle att ånyo applicera den på ett annat ställe af rocken. På detta sätt narrade han mig tre eller fyra gånger, och under goda tio minuters tid gned han med en utomordentlig ifver på min rock, under det han vädjade till min rättvisa om ej den efter hans operation såg helt frisk ut. För min del trodde jag att aldrig några fläckar funnits, men erbjöd honom några sous för sitt besvär. »Nej, min herre», förklarade han, »jag är handlande; jag lefver på förtjensten af de varor jag säljer, men jag tar ej emot några drickspengar.» — Jag fann mig således tvungen att betala den tvål, som han till en god del slösat på min rock; och sedan jag erlagt det fastställda priset, ville jag aflägsna mig. »Men, monsieur, ni erbjöd ju mig några sous.» — »Ja visst, men ni ville ju ej ta emot några drickspengar.» — »Icke då, ty det hade varit en förolämpning. Men nu, sedan
