År 1822 lemnades Pantheon ånyo åt kulten och
invigdes högtidligt af erkebiskopen i Paris. 1830 års
revolution medförde ny vexling. Slutligen har nu
Napoleon än en gång låtit helga den åt de katolska
kyrkoceremonierna, och Pantheon får i det officiella språket
heta sainte Geneviève.
Få se huru länge denna nya förändring varar!
Emellertid är det ovedersägligt att Pantheon är ett af Paris’ skönaste monumenter.
Kyrkan bar formen af ett grekiskt kors, bestående af fyra lika stora skepp, förenande sig i en gemensam medelpunkt, öfver hvilken den beundransvärda dômen hvälfver sig. En trappa leder upp till portiken, som utgöres af en peristil af tjugotvå korintiska kolonner. Öfver dem hvilar den triangulära frontonen, prydd med en ofantlig basrelief, föreställande Äran, utdelande sina pris åt medborgare, som gjort sig deraf förtjenta. Hela denna façad erbjuder en både smakfull och storartad anblick: den erinrar starkt om det romerska Pantheon.
Detsamma kan naturligtvis ej sägas om kyrkans interiör, ehuru äfven den är af gripande effekt, särdeles då man skådar upp mot den majestätiska dômen, som, hvilande på fyra trekantiga pelare, lyfter sig till en svindlande höjd. Den består af trenne kupoler, af hvilka den mellersta strålar i en bländande dager, som belyser le Gros’ plafond-målning, den heliga Genevièves apoteos.
Från kryptan, der de »store männen» hvila, har man en ganska ansträngande vandring till den kolonnad, som uppehåller den öfversta kupolen och från hvilken man kan skåda ned i kyrkan. Det är en sällsam anblick att från denna ofantliga höjd se ned i djupet, der de besökande främlingarne likna mikroskopiska kryp och ljudet af deras röster når ens öra med ett svagt, oredigt eko.
