Sida:Borta och Hemma.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

42

Nå, det der ordet betydde att ni saknade all spirituel lyftning. Ni hade icke en enda fransk idé, icke en enda fransk tanke eller gest, med ett ord ingenting annat än en tung flegmatisk engelsk rustning. Nå, ni är väl icke ledsen på mig — jag vill hjelpa er att fullborda den del af er uppfostran, som man icke förstår i ert land . . .

— Ni är en intagande fé. Men likväl fruktar jag att ert arbete blir lönlöst.

— Visst icke. Dessutom var jag i förlägenhet om en passande förströelse under enketiden. Sedan, om jag gifter mig, kan jag ej komma. Derför passar det alltsammans. Och nu skall ni, ifall det behagar er, få följa mig ett litet stycke på hemvägen och bjuda mig ett glas, om ni är vid kassa.

— Jag har endast afvaktat er tillåtelse att få anhålla om båda delarne.






VI.

En syrpris och ytterligare en syrpris.


Sedan jag så der temligen, som jag hoppas till den blifvande madame Rougetz tillfredsställelse, uppfyllt mitt åliggande och vid porten till hennes hem lemnat henne att i vindskammarens enslighet börja sitt långa enkestånd samt än en gång emottagit hennes försäkran att hon helsade som en välgerning den förströelse, min ofullbordade uppfostran skänkte henne, spatserade jag i ett särdeles allvarsamt lynne hem och kände mig redan trött vid början till den blifvande angenäma episoden.