66
ville jag göra det under vintern, då floderna stelnat till is, marken är betäckt af snö och träden fällt sin grönskande beklädnad. På samma sätt föreställer jag mig att nordbon borde vilja se södern, då dess sol är som mest glödande, dess vegetation rikast och dess sköna natur visar sig i sin fulla blomstring.
— Jag måste medgifva att ni har rätt i allmänhet, men hvad Rom beträffar . . .
— Jag förstår hvad ni menar, afbröt romarinnan med ett leende, som föreföll mig bittert. Den resande besöker ej Rom för dess natur, för dess folklif, med ett ord, för hvad det är. Han intresserar sig endast för hvad det har varit och betraktar det som ett ofantligt museum, som man kan bese när som helst utan afseende på väderleken.
Härpå uppstod några ögonblicks tystnad, under hvilka mina fem promenerande gingo närmare och ställde sig utåt balustraden alldeles invid mig. Liksom jag tycktes de helt och hållet upptagna af den tafla, som utbredde sig framför dem.
Vid foten af den kulle, på hvilken vi befunno oss, ligger piazza del Popolo, utan tvifvel ett af de vackraste och mest reguliera torg i Europa. Det omslutes af tvänne halfcirklar, hvilka dock ej vidröra hvarandra med sina motsvarande ändar, utan å ena sidan lemna rum åt porta del Popolo, genom hvilken en rak och bred väg leder ut i Campagnan. Å andra sidan är mellanrummet större: här afslutas halfcirklarne med tvänne präktiga palatser, mellan hvilka ligga tvänne symmetriska kyrkor, skilda från hvarandra och palatserna af lika afstånd. De trenne öppningar, som sålunda uppstå mellan de fyra byggnaderna, utgöra mynningar åt trenne af Roms förnämsta gator, via del Babuino, il Corso och via di Ripetta, hvilka, utgående från samma punkt, genomskära staden i trenne särskilta riktningar. Torget sluttar från alla sidor åt midten, och dess derigenom konkava yta gör att det ser ännu större ut än det
