119
glanspunkt och njöts endast i långsamma, afmätta klunkar efter steken. Det befanns nämligen, att äfven skogvaktaren hade hedrat sig. Punktligt hade han infunnit sig med de präktigaste andungar, hvilka serverades med svart vinbärsgelé och några märkvärdiga salta gurkor, äfven de en specialitet för korta Marie. Nils Göran påstod, att rödvinet just genom dem fick en smak och en arom, som af intet annat kunde uppnås. Slutligen saknades icke heller fruktskålen, hvaraf dock herrarna njöto mera sparsamt, egentligen som en förevändning att få afsluta supén med ett glas madeira, hvilkets årtal Tilda hemlighetsfullt hviskade i Nils Görans öra.
Icke ens efter supén blef det tal om att tända ljus. Röd och rund stod månen öfver den mörka, taggade skogskanten, och öfver parkens träd hvilade en underbar ljusskymning. Bröderna flyttade sig därför närmare de öppna balkongdörrarna, och emellan dem ställdes det lilla bordet med korta Maries bålblandning af finaste franska konjak och vin. Stort rykte om sig hade denna bål. Den sades nämligen icke rusa mera än önskvärdt var, lägga sig som bomull kring hjärtat och samtidigt vara nyttig för magen. Så sutto bröderna nu, och inom dem verkade vinets goda ande. Ingen störde dem heller. Fritt
