147
årens groll omskapat honom i broderns föreställning.
Han slog båda händerna för hufvudet och utbrast:
— Är jag på dårhuset? Eller hvad betyder detta?
I detta ögonblick ljödo snabba steg i spiraltrappan, som ledde till majorens inre rum, och innan någon af bröderna hunnit att sansa sig, stod Brite inne i rummet. En smula blek var hon, men eljest fattad och lugn. I första ögonkastet uppfattade Brite, att hvad som här passerat, var något mera än en vanlig dispyt, och utan att ägna någon uppmärksamhet åt svågern gick hon rätt fram till sin man och sade lågt:
— Hvad har här händt?
Brukspatronen hade emellertid nu fattat sig tillräckligt för att kunna svara. Och då majoren endast skakade på hufvudet, i det han hårdnackadt teg, tog Nils Göran till ordet, och därvid lyste hans ögon med en egendomligt giftig glans emot Brite.
— Din kära man har hindrat mig från att begå en dumhet, sade han torrt. Jag var närmare därtill, än jag varit i hela mitt lif.
Då vaknade majoren ur den bedöfning, hvilken en lång stund hållit honom fången, och i
