30
vägen. Med ryggen vänd mot de farande stod excellensen ensam kvar och böjde sig öfver en låg, nedsjunken sten, på hvilken bokstäfverna i hans faders namn gjorts halft oläsliga af regn och snö, som fallit under de många år, hvilka nu voro förbi.
Detta var den enda gång, salig excellensen och hans arfvinge sammanträffat. Någon skälig grund för att af denna obetydliga anledning bortskänka en förmögenhet fanns naturligtvis icke. Men salig excellensen hade alltid varit en oberäknelig man, och då egendomen genom detta testamente i alla fall kom att stanna inom släkten, tystnade afundsmännen denna gång förr än man skulle hafva väntat, och Karl Henrik Mörk flyttade med sin familj redan samma sommar till Kolsäter för att taga sitt arf i besittning.
Allting stod då i sitt flor, och en vackrare sommar visste sig ingen hafva upplefvat. Rågen växte hög och tät, klöfvervallarna lofvade ymnig skörd, och i trädgården mognade en rikedom af grönsaker och frukt. När det nya herrskapet en vacker afton strax efter midsommar åkte upp genom den långa lindallén, blommade rosor, jasminer och heliotroper kring byggningen, och bakom de smidiga björkarna, hvilka växte glest öfver den gröna mattan, skymtade de resliga
