31
tallarna och granarna ur vildparken, hvilken sträckte sig långt bort utmed stranden af sjön. Den nye husbonden satt till höger i vagnen, och folket, som samlats utmed vägen för att få se en skymt af sitt nya herrskap, lade märke till, att han höll hustruns hand i sin. Hennes nåds ansikte kunde de icke urskilja. Ty hon förde ofta sin näsduk till ansiktet, som för att aftorka tårar. Dessemellan lutade hon sig fram och smekte ett barn, som satt baklänges under kuskbocken. Om det var en gosse eller en flicka, kunde ingen afgöra. De ljusa långa lockarna tydde på en flicka, men dräkten med de blanka knapparna var en gosses. Tyst for vagnen fram, tysta hälsade folkskarorna. När den nya herren till Kolsäter lyfte på hatten, blickade han rätt framför sig, som om han känt sig brydd öfver den uppmärksamhet han väckte. Och när vagnen ändtligen höll framför trappan, lade tjänarna märke till, att den unga frun såg trött och medtagen ut. Hon vände mot dem ett blekt ansikte med stora, undrande ögon, och knappt hade de båda makarna hälsat på tjänstfolket, förrän den unge herren, som var liten till växten och bar långa yfviga mustascher under en krökt näsa, tog sin hustru med sig och förde henne in i sängkammaren under förklaring, att hon behöfde
