Sida:Bröderna Mörk.djvu/70

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

dag kunde komma, då han icke förmådde göra alla rätt. När därför sanningen i denna otroliga händelse blef honom klar, träffade honom nyheten så häftigt, att han i första ögonblicket sjönk ihop i stolen, där han satt, och innan han kunde hejda det, strömmade tårarna öfver hans kinder.

Brite stod handfallen inför detta utbrott af smärta. Hon blef så skrämd, att hon först ej ens vågade närma sig mannen.

— Förstår du icke, att det är sanning? vågade hon till sist fråga.

Och när Karl Henrik ingenting svarade, endast satt i samma ställning nedböjd öfver bordet, medan hela hans kropp skakade som af kramp, då gick det upp för Brite, att det ändå måtte hafva funnits något i deras lif, som hon icke förstått. Kufvad inför denna våldsamma manliga smärta, hvilken var olik allt annat hon förut sett, pressade hon händerna mot bröstet, som ville hon tysta sitt eget hjärtas slag, och sade lågt:

— Har du lidit så mycket genom mig?

Karl Henrik såg upp mot hustrun och hans ansikte var förvridet.

— Jag har lärt mig, att jag var svagare än jag trodde, utbrast han.