Sida:Bröderna Mörk.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

62

börda, burit den hvar för sig, utan att våga störa hvarandra ens med en klagan. Nu var bördan som genom ett trollslag lyft från deras skuldror, och själfva minnet skulle snart försvinna med den.

Ty det otroliga var verkligen sanning. Kolsäter med jordegendomen, bruket, sjön och de stora skogarna, ej mindre än excellensens kontanta förmögenhet hade blifvit deras. I första glädjeruset skref Karl Henrik till brodern och bad honom upphöra med hvarje förpliktelse gent emot honom själf, skänkte med ett ord sin del i Björknäs åt brodern och hans familj att behålla till arf och ägo. Därefter gick han upp till gamla kanslirådet Mörk på Söder och satte denne i ej ringa förvåning genom att utan vidare betala sitt innestående lån med ränta och allt. Slutligen lämnade han in ansökan till Kunglig Majestät om nådigt afsked från tjänsten, gjorde dessutom hvad göras kunde för att påskynda denna angelägenhet, erhöll också afsked, till på köpet med majors rang samt utvecklade öfver hufvud samma rastlösa verksamhet för att nu komma lös ifrån hufvudstaden, som han en gång förr gjort, när det gällde att där få sätta bo, sedan han lyckligt och väl fört Brite till altaret.

Själfva midsommaraftonens morgon var det,