Hoppa till innehållet

Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/11

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
9

största notabiliteten. Som vi voro gamla bekanta, gick jag till honom och helsade. Han helsade till­baka och tilltalade mig sedan i följande ordalag:

Efter du nu har blifvit riksdagsman, kommer du väl, i afseende på konungens propositioner, att be­te dig som . . .

Här gjorde Onkel en paus för att taga sig en pris snus ur den lilla silfverdosan, hvilken han of­ta, med fundersam uppsyn, vrider och vänder mel­lan fingrarna. Jag begagnade mig af bemälte paus för att fråga: som hvem?

Som bonden på sockenstämman! — svarade Onkel Adam.

Hur gjorde då han? — frågade jag.

Historien — sade Onkel Adam — lyder i kort­het så här. I en församling, hvars prest stod i ogunst hos sina åhörare, skulle en gång en bon­de, efter hemkomsten från sockenstämman, redo­göra för grannen sin. — Hvad hade ni för er, frå­gade grannen. — Åjo, sade bonden, prosten kom, som vanligt, fram med en hop förslager. — Hvad ville han då, frågade grannen.— Det tog jag ej re­da på, svarade bonden. — Men du sade väl nej, frågade grannen. — Ja, det kan du lita på, sade bonden. — Och på samma sätt — så slutade On­kel Adam — kommer väl du att bete dig, i afse­ende på konungens propositioner.