14
Konung Tjaffs lade venstra pekfingret på
näsan och sade: hm!
O Konung! — sade gäddorna — vi tro oss redan hafva uppfunnit botemedlen. Till en början böra borgares och bönders såkallade riksdagsmän dränkas. Åro de väl dränkta, lära de ej mera kunna prata om frihet och jemnlikhet, ej mera förpesta luften med munväder. Blir luften ej mera smittad, smittas ej mera vattnet, ej heller de fiskar, som hittills kunnat motstå revolutionsfebern. Är icke du, o konung, af samma tanka?
Konung Tjaffs nickade.
Men — fortforo gäddorna — antagom, att riksdagsmännen verkligen blifva dränkta; oss återstår dock den frågan: hur skola aborrarna återföras till känsla af sin pligt?
Konung Tjaffs lade venstra pekfingret på näsan och sade: hm!
Vi hafva — sade gäddorna — äfven funnit ett svar på denna fråga. Bäst är, att vi låna en professor af den stackars kungen i Sverige.
Hvem säger ”stackars”, när man talar om en kung? — utropade konung Tjaffs och hviftade.
Förlåt oss, o konung! — svarade gäddorna — förlåt oss vårt uttryck. Det var visserligen opassande, men icke illa menadt, och vi förleddes, till
