Derpå tog jag hatt och kappa och begaf mig till
börsen, der, efter hvad jag hört, borgarståndet
skulle hafva sin klubb. Hvarföre skulle jag ej
visa mina herrar kamrater den uppmärksamheten att
söka deras bekantskap så fort, som möjligt var?
Och så ankom jag till klubben.
Ehuru samlingen der var temligen talrik, var dock conversationen nästan mindre än enstafvig. Af den bekantskap, som jag hade i sigte, tycktes således vilja bli ingenting. Men ”vir tenax propositi” släpper ej sitt tag så lätt. Jag hade i min ungdom läst Lavaters skrifter och fann nu för godt att, i brist på andra medel, gå och observera de närvarande herrarnes fysionomier. Resultaterna blefvo i allmänhet tillfredsställande. Väl varsnade jag ej några ”tänkande tinningar”, men deremot två par ”beslutsamma ögonbryn”, fem ”ädla näsor” och en hel hop ”vältaliga läppar” eller sådana, som vittna om mycken förmåga att tala, en rätt vacker egenskap, hvilken dock stundom lärer vara synonym med mycken oförmåga att hålla munnen. I de flesta pannor stod ”beskedlighets-linien” synbart tecknad.
På det ena af borden fanns en lista öfver ståndets ledamöter, hvilken jag äfvenledes företog mig att studera, och jag stötte deri på ojemförligt flera
