Stämman var otydlig och jag kunde ej fatta propositionens innehåll, hvadan du, till en början, måste åtnöja dig med notisen, att den var ”nådig”. Skulle jag framdeles finna den ega äfven andra goda egenskaper, skall jag ej underlåta att derom underrätta dig.
Medan uppläsningen gick för sig, förföll jag i den oss allom välbekanta drömskhet, då de yttre sinnena till mer än hälften förseglas, och föreställningar, formlösa, som skyarna på firmamentet, genomtåga själen. Vanligtvis heter det då, att man ”sitter och tänker”; men fan heller! — man tänker icke alls. Ur denna min dvala — ty bättre namn förtjenar den icke — väcktes jag först af de bortgående kamraternas buller. Plenum plenorum hade upphört, och jag bröt upp, liksom de andra.
Våra vägar gingo åt skilda håll, men dock till samma mål, middagsmålet. Mitt intog jag på en anspråkslös källare på lilla Nygatan.
När jag var färdig dermed och stod i begrepp att gå hem, ankommo några ledamöter af bondeståndet, hvilkas bekantskap jag haft tillfälle att göra. De slogo sig ned vid ett bord, reqvirerade punsch och inbjödo mig att deltaga.