Hoppa till innehållet

Sida:Bref från Stockholm under riksdagen 1847-48.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
39

Stämman var otydlig och jag kunde ej fatta pro­positionens innehåll, hvadan du, till en början, må­ste åtnöja dig med notisen, att den var ”nådig”. Skulle jag framdeles finna den ega äfven andra goda egenskaper, skall jag ej underlåta att derom underrätta dig.

Medan uppläsningen gick för sig, förföll jag i den oss allom välbekanta drömskhet, då de yttre sinnena till mer än hälften förseglas, och föreställ­ningar, formlösa, som skyarna på firmamentet, genomtåga själen. Vanligtvis heter det då, att man ”sitter och tänker”; men fan heller! — man tänker icke alls. Ur denna min dvala — ty bättre namn förtjenar den icke — väcktes jag först af de bortgående kamraternas buller. Plenum plenorum hade upphört, och jag bröt upp, liksom de andra.

Våra vägar gingo åt skilda håll, men dock till samma mål, middagsmålet. Mitt intog jag på en anspråkslös källare på lilla Nygatan.

När jag var färdig dermed och stod i begrepp att gå hem, ankommo några ledamöter af bonde­ståndet, hvilkas bekantskap jag haft tillfälle att gö­ra. De slogo sig ned vid ett bord, reqvirerade punsch och inbjödo mig att deltaga.