40
Hvad tusan! sade den ene bonden — när vi
smuttat ur första glaset — spisar inte herrn på
kungliga slottet i dag? Nykomlingar äro ju alltid
sjelfskrifna.
Visserligen — sade jag — visade mig ståndet den äran och utsåg mig till en af de tjugofyra ”befallda”; men jag undanbad mig.
Det var en förhastelse, sade bonden. Herrn skall veta, att det går hederligt till på slottet — åtminstone vid stora högtidligheter. Der vankas hade läcker mat och goda viner.
Det gamla, svenska brännvinsbordet lärer dock saknas der — svarade jag.
Lappri! — sade källarmästaren — som nu blandade sig i samtalet. Hvad middagssupen angår, tager man den förskottsvis, innan man begifver sig till nådebordet. Så bruka stockholmsboarna göra, och sedan gå de med mycket lugn sina kommande öden till mötes.
Ett enhälligt skratt följde på denna underrättelse.
Sedan omtalade jag den dvala, hvari jag fallit på rikssalen, och begärde upplysning om hvad som slutligen der passerat.
