44
Man har då någon anledning att misstänka, det maximen: ”divide et impera!” ligger i botten på bägaren.
Utom denna tvåsplittring stånden emellan, finnes en tresplittring emellan ”de svarta”, ”de hvita” och ”de grå”, angående sättet att realisera idéen af ett förnuftigt samhälle. Som de svarta blott är ett nytt namn på de liberala, och de hvita likaledes ett nytt på de conservativa, tar jag för gifvet, att du — högtärade Petter! — af gammalt känner deras åsigter. Men du kan ej veta något om åsigterna hos de grå; ty partiet är liksom namnet, alldeles färskt. Fördenskull anser jag mig förbunden att lyfta på den slöja, som skymmer dem för dina ögon.
Kort och godt — det spökar en dubbelprins i hufvudet på de grå.
Detta uttryck behöfver en förklaring. Jag får således förklara, att jag, för många år sedan läste i en tysk bok — jag mins numera ej hvilken — en rätt besynnerlig historia om en dubbelprins. Den började så här:
I Monomotapa hände sig en gång, att unga drottningen befann sig i annat tillstånd än riket, nemligen i välsignadt. Folket gjorde sig i underdånighet hopp om en kronprins och Hennes
