46
än hundra sessioner, innan problemet var solveradt. Men värst af allt var den totala olikhet i sinnelag och böjelser, som allt mer och mer uppenbarade sig hos de båda prinsarna. Var den ene glad, så var den andre sorgsen; ville den ene sitta, så ville den andre stå; ville den ene tala förnuft, så ville den andre säga faraler. Nog af — de öfverensstämde aldrig med hvarandra.
Det är en sådan dubbelprins, som spökar i hufvudet på de grå; eller — för att tala ett ännu tydligare språk — conservatismens och liberalismens sammanvexning, just på det sätt, som nämndt är, utgör de grås nota characteristica. Desslikes äro de mycket förtjusta i konung Oscar, hvilket ingen lärer vilja förmena dem.
De tre partierna, så stridiga de än äro, öf-verensstämma likväl i en punkt. De tro nemligen alla, att samhällets reform kan åstadkommas på ”den lugna discussionens och öfvertygelsens väg.” Salige äro de, som icke se och dock tro! Hvad mig beträffar, håller jag med Jean Paul, som säger: ”endast englar eller en jordbäfning kunna bortvälta stenen från den korsfästa frihetens heliga graf.” Af dessa alternativer litar jag dock minst på englarna. De hafva, mig veterligen, icke besökt jorden på nära nitton sekler och synas ej vidare vilja hafva någon communication med den af
