mitt sista besök derstädes, blifvit upprest på Saltängstorget. Som du vet, gjorde bemälte konung d. 8 Mars 1844 svenska nationen en stor tjenst, så stor, att aldrig en monark gjort sitt folk en större. Af tacksamhet hade hvarje stad i Sverige bordt resa honom en ärestod; men hittills har endast Norrköping presterat en sådan. Om Norrköping gjort det af den orsak, jag nyss angifvit, eller af mera privata skäl, må lemnas derhän. Nog af, nu står den kolossala bronzbilden der, och den pryder sin plats. Frågar du mig, hvad den är värd, så svarar jag: den är värd att ses. Der finnes mångfald och symmetri på samma gång och — hvad mera är — en harmonisk förening af rörelse och hvila.
Men kanske du — högtärade Petter! — när du frågar, hvad statyen är värd, blott menar hvad den kostar; och derpå kan jag ej svara dig. Vänd dig — Petter! — till en mera ”practisk man”, än jag är.
Visst en hel timma gick jag på Saltängstorget och tittade. För öfrigt sysselsatte jag mig, under min vistelse i Norrköping, med att äta, dricka och sofva. ”Man bör sköta sin kropp” — har en Upsala-theolog sagt — ”ty allt annat är förgängligt”.
Följade dagen, tidigt om morgonen, afgick jag på ångbåten till Stockholm. 1 början såg den ene passageraren icke den andre; ty det var kolmörkt.
