Nu är det bättre att wara gift och ligga på en warm arm, än all den splendide sällhet som gifwes på hofwet.
jag tror det wänder aldrig igen at snöa; här i Upsala fruchtar jag at studenterne frysa ihähl, ty här är så mycken snö, at Bönderne ej kunna komma in med wed. Ter vale. jag är
| Min Kiäreste Broders | ||
| lydige tienare | ||
| Carl Linnæus. | ||
Ej dateradt, men antagligen skrifvet i början af Februari 1751.
Utanskrift:
| Archiatren | ||
| Wälborne Herren | ||
| Hr Dr Abrah. Bæck | ||
| frijbr. | Stockholm. | |
Sigill IV (sönderbrutit), rödt lack.
Resten af namnet är bortrifvet. Den »säkra underrättelsen» om Bäcks förlofning var endast ett löst rykte. I själfva verket förlofvade han sig först den 20 Mars 1755 och då med Anna Charlotta Adlerberg, född 1737, dotter af kammarherren Olof Adlerberg och hans gemål grefvinnan Anna Sophia Gyllenborg.
- Min Herre och Broder.
Nu hwad nytt hos Gudarne i Himmelrike, huru bärgar i Eder hos dem; wij procul a jove procul a fulmine vivimus.
Mitt gräl denna tiden, då jag is något, går ut på at skapa nya örter; jag finner plantas hybridas allmännare än Animalia hybrida; och rätt många till antalet.[1] jag tror mig få öpna dörren till en widlöftig natursens kammar, fast hon öpnas icke utan gny. Intet går jag just sielfwer in, doch tror jag at andra lära få fri tillgång, sedan jag öpnat bommen.
Konan, som jag skulle curera för Luem veneream, for hem på landet, då hon tyckte sig wara frisk; och äfter jag förböd henne resa på 14 dagar, så reste hon non salutato Medico.
Älliest har här gådt en allmän hosta, doch utan märkelig feber, som warat 4 a flere weckor, och sällan spart någon i husen, då allenast en först blefwit smittad; det kom och i mitt hus, ingen slapp utom jag, privilegio flebili podagrico stipatus; jag prowade
- ↑
