wänn. Han talar med mycken heder om Herr Professorn i sin Virgilii Georgicis, och citerar en hel passage af Flora Lapponica. Nästa sommar will han continuera sina Decades. Thet säijes at Dillenius har en samling af rara plantor, som kan blifwa så stor som Hortus Elthamensis[1], then han ärnar utgifwa, när han får subscriptioner. Thet war roligt at höra Dillenius säija efter många præambler och æqvivocationer, thet Herr Professorns method war den bästa til at betjena sig af, at finna namn til specimina sicca. Han swarade intet, när jag sade, thet sådan method måste wara jemwel den bästa til at kiänna crescentes plantas. Jag har examinerat många Americanas plantas, som jag här funnit i bloma, och med högsta satisfaction confererat Herr Professorns Genera, en bok som jag intet wille mista för alla andra Auctores i Botaniquen. Herr Professorns nomina specifica, huru wel äro de icke inrättade? Jag önskar, at Herr Professorns Philosophia Botanica wore utgifwen, eller at imedlertid någon explicatio terminorum, som i fundamentis Botanicis äro upräknade, wore at tilgå för Begynnare i Herr Professorns method.
Jag hade lycka at komma öfwer en frisk bloma af en Buska, som Catesby fått nyligen ifrån Clayton[2], och under wägen begynt blomstras. Thet är utan twifwel Hamamelis Gronov. Linn. Gen. Gronovius[3] lärer allenast hafft specimen siccum. Jag fant således: — — —[4]
I Gronovii specimine lära de warit förlorade foliola perianthii. Thet jag kallar Involucrum, har han tagit för Perianthium. När jag får se, huru blomstren fortfara, så kan jag determinera, hwilken af oss har rätt.
Hura har jag sedt i bloma. Then har utom det petalum infundibuliforme, hwilket Herr Professorn sedt, understundom en strobilum coniformem, å hwilken såsom i sqvamulis sittja apices staminum; förmodeligen är nämnda petalum pistillum eller något likt pistillo. Thet är wist, at det affaller, utan at något kommer up, som kan kallas stamen. Jag hoppas at bättre observera detta.
Ingenting särdeles nytt kom denna gången ifrån Virginia, utom specimen af en ört, then Clayton kallar Magnoliæ affinis. Jag har eij fått den om hand, så att jag kunnat examinera den. — — —[4]
Herr Professorn är så gunstig och anmäler min ödmiuka respect til Doctor och Professor Celsius, Hr Professor Beronius samt flera gynnare och wänner. Jag lefwer med nöije
- HögEdle och widtberömde Herr Professorns
- ödmiuke tjenare
- Abraham Bæck.
- ödmiuke tjenare
London d. 30 Sept. 1742.
Jag beder ödmiukeligen at innelychta recommenderas utan dröijsmåhl.
