251 Kiära lät mig ' wetta nästa post quid faciendum. jag lefwer med all wördnad Prassidis Regi i Collegii Medici Upsala d. 18 jan. devotissimus cliens . C. Linnseus. Utanskrift och sigill (sönderbrutet) som på bref. 818.
I Consistorium upplästes den 28 Januari 1754 ett KjEHLers bref,
dateradt Marseille d. 10 December, bvari anhölls, >att sedan de wid hans utresa undfångne Ett Tusend åttahundrade daler Kopparmynt och mera till enligt bifogade Räkning för honom redan åtgädt, än ytterligare, till sin till Neapel och Sicilien tillämnade resas fortsätjande. med Tre Tusend fyrahundrade dalers dito mynt prenumeration på dess innehafwande Wrediska stipendie blifwa understödd». Detta beviljades med hänvisning till Kgl. Maj:ts den 31 Oktober gifna bifall till Kvehlers utbekommande af detta stipendium, »antingen han lefwer eller under resan med döden afgår».
Se bref. 678 not Johan Christian Georgii, född 1722, hofapotekare, död 1772.
Omedelbart efter att han 1758 aflagt provisors-examen för att kunna förestå modrens efter hennes aflidne man ärfda apotek, erhöll han privilegium att lemna medikamenter till Seratimerlasnrettet. Aputekaresocieteten anförde häröfver klagomal, men utan framgång.
Min Kiäreste Broder. Tack för brefwet. Min Bror skref som en Engel. jag blef lättad från en farlig börda. Tack, tusende tack min söta Broder, om jag hade M. Br. så nära, jag kiösste honom 3 gånger mitt på munnen. Grefwe Tessin, den makalöse Herren, yttrade sig karlawulet. aldrig kan Osbeck gå säkrare och lyckeligare, ån om han år hos Gref Tessin först ; secundo om Gref Tessin recommenderar honom, till des wij få bagge mera wind ; tertio om han gifwer honom den nåden at wara sin hofpraedicant och vivere. intet behöfwer Mag. Osbeck komma hit, om icke för ro skull, utan taga ambabus manibus ante capillatam fortunam. Gud ske lof, att Hans Excellence kom hog sig att giöra denna offert; jag må aldrig tro at Osbeck tager det i betänkande, jag fick i dag med posten af honom intet bref. 1 En förskräckelig blåst har hållit på hela natten, continuerar ännu, at ingen menskia kan gå på gatan, fenstren blåsa sönder ; jag wet mig knapt sedt sådan blåst i min lefnad.
