Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
41

Celsius död; ingen förstår sig på rächningen, ej häller wet, hur älr hwar hon skal betalas; laga at jag får weta tydeligen huru mycket det är, så skall jag skaffa wäxel och sända uht.

När Hr Doctoren skrifwer, så sändt det under wettenskaps academiens couvert, ty jag uptager alla brefwen.

Hr Professor Ludwig skrif:r rätt sent; jag har ej hafft swar på mitt senaste

Utanskrift:

Viro clarissimo

DD. Abrah. Bæck
Med. Doct. Sveco

Lipsiæ

Sigill III (sönderbrutet). rödt lack.

    Anders Abrahamsson Bro, rådman och handelsman i Söderhamn, säkerligen en nära slägting, morbror eller kanske kusin, till Bäck.

    Någon dylik upplaga utkom icke.

    Peter Hamnerin, född 1712, den förste i Upsala promoverade medicine doktorn (1738), provincialmedicus i Värmland s. å., kungl. lifmedicus, död 1766. År 1741 ingaf han till Kungl. Maj:t en skrift, hvari han uttalade sin »oförgripliga tanke», att en doctor medicinæ ... bör oumgängeligen wara en god chirurgus, så wida han skall wara förswarlig att anförtros någon provincial medici beställning». Därför förslog han, att undervisning i kirurgi skulle meddelas vid universiteten, hvilket hittills ej varit förhållandet. Som det den tiden ansågs förefinnas en hardt när oöfverstiglig klyfta mellan medicin och kirurgi, så att det betraktades som nästan otillständigt, om en läkare företog några operationer, enär dessa borde förbehållas åt fältskärerna eller barberarne, så väckte Hamnerins skrift stor ovilja eller rent af förbittring. Upsala medicinska fakultet (d. v. s. Rosén och Linné) afgåfvo 1746 ett af den förre författadt, mycket snäft och förnämt afvisande utlåtande. Collegium medicum, som först mot slutet af 1747 blef färdigt med sitt betänkande, skredde däri icke på orden; det uttalade visserligen sin förmodan, att Hamnerins »grofwa insinuationer» härflöto från »pur enfaldighet och icke af argt uppsåt», men ansåg sig ock kunna »wisa, huru litet förenämnda, så widlyftiga och dierfwa, som ogrundade och enfaldigt författade skrift förtienar namn af et wälment förslag». Det vore nämligen omöjligt »att i begge delarne [medicin och kirurgi] excellera»; sysslade en medicus med kirurgi, blefve detta »dens fördärf, som hielp söker». Collegium yrkade därför, att man »måtte foga den eftertryckeliga anstalt, att medicinalförordningarne måge framdeles blifwa i det nogaste efterlefda och icke, såsom nu beklagligen tillgår ... dierft och utan försyn uppenbarligen öfwerträdas». — Att emellertid Linné snart nog insåg vigten af läkarnes inhemtande af kirurgiska kunskaper, framgår af hans uppträdande vid flera tillfällen. Bland annat förslog han 1757, att på universitetets Nosocomium skulle blifva så »inrättadt, att äfwen Chirurgien kunde der demonstreras och