— 6 —
dan ingen har bättre än han förstått att beräkna theater-effekterna. Hvad hans immoralitet angår, vore det önskligt att många, eller åtminstone icke alltför få af de andra Tyska Dramaturgernas produkter kunde med lika liten anstötlighet uppföras. För öfrigt finnes det ett slags tadlare, som hafva en egen moral, hvilken ingen mer än de sjelfva förstå.
Att taga en öfversigt af alla den dramatiska konstens förvillelser i senare tider, vore en högst obehaglig sysselsältning; våra egna theatrar hafva dessutom icke underlåtit att gifva oss exempel derpå. Jag upprepar endast, att i Frankrike handlade man efter en bestämd plan; man ville underhålla den revolutionära jäsningen genom sådane ämnen, som förblandade alla intellektuella begrepp, eller framställde regenterne och de stora i den ohyggligaste dag; man ville vänja publiken vid skändligheter och skräckscener. I Tyskland var detta icke verkställbart, emedan Tyskarne icke utgöra en nation, utan äro splittrade i många särskilta stater; det finnes således ingen Tysk nationaltheater, och äfven medelmåttiga öfversättningar göra ofta bättre lycka, än inhemska stycken af vida större ästetiskt värde. Orsaken är ingen annan än den, att Tysken
