— 5 —
håller den känsla för ordning och anständighet, utom hvilken ingen verklig smak finnes, får icke nekas; men beklagligen hafva äfven verkliga snillen låtit hänföra sig af hvirfveln.
Det är märkvärdigt att, ehuru produktiva Tyskarne äro i de flesta slag af litteratur, skrifva de jemförelsevis ganska litet för theatern, åtminstone litet som kan uppföras. Den som vill följa denna del af vitterheten, skall finna, att omkring fem sjettedelar af alla Tyska repertoirer utgöras af översättningar eller imitationer, till det mesta ifrån franskan. De bästa dramatiska arbeten, som Tyskarne eljest hafva att uppvisa, äro mer skrifne för att läsas, än att framställas på scenen. Kotzebues stycken äro härifrån ett märkvärdigt undantag; men också har ingen till den grad retat sina medtäflares afund som han, hvilket icke var underligt, ty då hans komedier och dramer uppfördes och vunno bifall på alla theatrar i Europa, blefvo hans tadlares kritiker icke läste utom Tyskland, om icke på andra sidan Östersjön, der de kunde vara säkra att alltid finna några — apor.
Ingen med urskiljning lärer påstå att Kotzebue är felfri — i detta fall vore han kanske odräglig — men han behagar, eme-
