Sida:Bref om theatern1838.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— 27 —

måst öfvergifva. Besväret att inöfva ett dåligt stycke, är likväl detsamma som att inöfva ett godt, och då man har svårt att finna goda skådespelare är det lindrigast sagdt obetänksamt, att genom en obehörig ansträngning påskynda den slapphet, som förr eller sednare blir en följd deraf. En theater behöfver icke allenast bushålla med penningar utan äfven med de spelandes och sjungandes krafter. Det är redan alltför mycket, att de första sujetterna nödgas uppträda i hvart och ett obetydligt efterspel.

Då en pjes, som första gången uppföres, icke är talrikt besökt, bevisar detta i allmänhet, att publiken icke har förtroende till Direktionens omdöme, Ett sådant förhållande har ganska ofta, under de sednare åren, inträffat, och publiken har alltid haft rätt. Man kan visserligen antaga, att de som vanligen besöka Spektaklerna högst utgöra en tiondedel af Stockholms invånare; men äfven denna tiondedel är tillräcklig för sju fulla hus. Spektaklerne besökas dessutom mycket af resande, och många åskådare komma flere gåpger att se ett stycke, hvaraf de varit roade. Konsten att locka till sig åskådare består icke deri, att man