— 4 —
Men det var icke reformer man ville, det var omstörtningar. Om det icke kan nekas att Tyskarne gåfvo tonen, måste man äfven medgifva att Fransmännen icke gåfvo dem efter allt hvad inbillningen kunnat uppfatta af rysliga och ohyggliga tilldragelser, af skändligheter och brott, framställdes på scenen, och då detta icke var tillräckligt att anslå publikens känslor, användes konstiga maschinerier att fängsla ögat och förvilla omdömet.
Man bör göra Tyskarne den rättvisan, att hos dem uppkom förvillelsen af en sjuk fantasi; i Paris begagnades ofta theatern, med kall öfverläggning, till spridandet af sådana grundsatser, som förstöra all samhällsordning. Men publiken, hos hvilken man aldrig lyckas att tillintetgöra det sunda förnuftet, ehuru man för någon tid kan förblinda det, publiken ledsnade snart vid det dåliga, som man dagligen erbjöd; och i brist af goda stycken måste man beständigt skaffa nya till hands. Detta har gjort att flere Franska theatrar hafva författare i sin sold, som periodiskt måste sammansätta nya pjeser, och det är icke otroligt att man omsider hinner så långt, att publiken fordrar en nyhet för dagen.
Att en och annan god författare bibe-
