Hoppa till innehållet

Sida:Brudstrumpeband undersökning om strumpebandets, särskilt brudstrumpebandets betydelse – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
198
LOUISE HAGBERG.

band till en ung man.[1] Från Bourg berätta gamla personer, att det förr under bröllopsmåltiden varit vanligt, att brudsvennen på ovannämnda sätt plägat röva brudens ena strumpeband, varefter det lades på en tallrik som skickades omkring bland gästerna för uppsamling av penningegåvor, vilka användes för inköp av nya strumpeband, till fördelning bland fattiga o. s. v. Ännu för omkring en tio år sedan (uppgiften är meddelad efter R. Rolland) förekom det, att vid bröllopsmåltidens dessert brudsvennen försedd med ett strumpeband nalkades bruden och låtsades att taga ifrån henne det, varefter det lades på en tallrik som sändes omkring till förmån för tjänstefolket.[2]

I Amerika har bruden brukat kasta sitt strumpeband ned för trappan, och den som då fick fatt i det skulle snart gifta sig.[3] Det är ett bruk som ännu där fortlever.[4]

Att strumpeband gåvos som ynnestbevis synes tidigt ha förekommit. Från år 1632 omtalas huru barocka idéer dåtida älskare kunde bestå sig med, som bevis anföres, att somliga män trodde, att om en dam smålog emot dem, så var hon upp över öronen kär. Nej, till bevis måste man bära hennes handske, strumpeband eller favoritfärger.[5]

Men ej endast strumpeband delades ut, utan även bandrosetter. »Bride-favours» (brudfavörer, brudbandrosor) kallades i England på 1600-talet bandrosetter eller bandknutar av band i olika färger, som delades ut vid bröllop i alla klasser. De lämnades ut i stort antal, ända till femhundra, och ej blott till bröllopsgästerna utan skickades omkring överallt och buros i hattarna under några veckor. I Frankrike, där dylika bandrosor buros omkring armen, kallades de »livrées de Nôces», men sägas på 1600-talet blott ha brukats bland bönderna.[6] Emellertid omförmäles från våra dagars Paris, att det

  1. Brand, anf. arb. II, s. 129.
  2. Meddelat av förf. François Daleau, Bourg-sur-Gironde, Frankrike.
  3. Fru A. Sarasin-Von der Mühll, Beschreibung einer Hochzeit in New York, i E. Hoffmann-Krayer, Volkskundl. Untersachungen. Basel 1916, s. 375.
  4. Meddelat av mrs Elkus, New York.
  5. Brand, anf. arb. II, s. 93.
  6. Brand, anf. arb. II, s. 108 och ff. — H. Misson de Valbourg, anf. arb. s. 317.