Hoppa till innehållet

Sida:C D Marcus Den nya litteraturen 1911.djvu/65

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
53
TIOTALISTERNA.

telligens. Äfven han är påverkad af Strindberg och har i en högligen förgrofvad skepnad tillägnat sig mästarens religion om makternas spel.

Marika Stjernstedt har idkat den erotiska novellen på ett ganska skickligt vis och meddelat läsaren förnimmelsen af att hennes nervösa skildringar verkligen bäras upp af »det röda inslagets» äkthet. Af värde är den första delen af hennes roman »Gena», en framställning af en ung konstnärinnas vaknande kärlekslif, som söker sig fram mellan drift och söndersmulning af känslan, medan slutet af romanen var — roman . Författarinnan har nu påbörjat en romantrilogi »Vägarne», hvars början ägde en visserligen något blek charme i sin framställning af två unga människors kärlekssaga, som upplöste sig i ett intet, men hvars fortsättning »Lilas äktenskap» röjer en fördjupning i uppfattningen af kärleken hos fru Lila själf.

Hennes skildringar af männen däremot förefaller att bottna i högst bedröfliga erfarenheter, ty de äro samt och synnerligen stora kräk. Hvarför lider Lilas make af obotlig sinnesslöhet, hvarför är hans klokaste handling att ta lifvet af sig? Svaret får man aldrig, och äfven den framstående kompositören Simon Feith gör i sitt sätt att fegt jonglera mellan sin hustru och Lila intryck af gelé. Marika Stjernstedts mycket dämpade, nästan pretiösa berättarkonst skulle ha godt af att ta med en karl, som slår näfven i bordet.

Fullt ut realister äro trenne författare, som åter äga en lokal bestämdhet i uppränningen till sitt författarskap, hvilket tycks vara ett gifvet stöd för en poetisk utveckling.

Den förste är den som lyriker nämnde Gustaf Ullman. Han är en boren berättare, som omsätter allt, en anekdot, ett möte, en hel upplefvelse i en novell, och hans förmåga att oafbrutet finna nya situationer är värd all aktning. Hans första noveller bottnade i tunga ungdomsminnen, som nu bröto sig fram med en utpräglad bitterhet mot råhet och oförstånd i uppfostran. Sitt stora kast gjorde han dock med samlingen »Präster» (1907), äfven den ett resultat af mycket hördt och skådadt från västkustens städer och landamären . Det är inte ofta en