swedas de öfwer lågeld af halm och tårkas med linnekläde; sedan twättas de med liumt watten och hwettekli som wäl afsköljes, och derefter uphängas de til andra dagen, då alla spilor eller blodpinnar wäl utplåckas, halsar, wingar och fötter afhuggas, ryggbenet utskiäres helt smalt, inmätet och istret uttages och derpå twättas rätt wäl inuti med liumt watten, samt skiöljes öfwer alt, at de blifwa hwita och ingen blod synes uti dem: då de således äro wäl hwita, utböjes den klyfna ryggen wäl ifrån hwartannat, at brösten få anseende och blifwa breda: derefter hängas de å nyo up, så at blodwatnet får wäl afrinna til andra dagen, då de nedsaltas på följande sätt: gnid dem först med fint salt, och beströ sedan botten uti et godt trä-kiäril äfwen med salt, derpå lägges et hwarf med gåshalfwor, åter strös fint salt uppå och sedan et hwarf med gåshalfwor, men altid fett sidan nederwänd: således fortfares tils alla äro hwarftals nedlagde, men på det sista hwarfwet strös något mera salt: då lägges en botten derpå som går neder til de insaltade giässen, och derpå en sten som trycker dem tilsammans; när de legat 6 eller 8 dagar, tagas de up och drages igenom liumt watten, derefter läggas de på et bord, och strykas jämna med händerna, sedan tårkas de med et rent linnekläde wäl rena, derpå uphängas de et eller 2 dygn uti kall rök och sedan sys omkring dem et tunt linnekläde eller omswepas de med grått papper, strax uphängas de igen i röken, hwarest de böra hänga 10 a 12 dygn med jämn och kall rök, och sist uti et kalt rum der wädret får inblåsa. Mig är berättat at gåshalfwor kunna ock wädertårkas på
