sakta stå at stufwas, och salta efter smak; lägg ock litet sönderskuren persilja dertil, och laga at det blifwer lagom sambligt: skulle det wara för magert eller för tunt, så redes det af med litet annat smör och miöl; när det anrättas, så röres det wäl om, at det intet skiljer sig.
Sparis med Äggeröra.
Sparisen skäres twärt öfwer, som stora ärter, så långt som han är mör, lät honom få en upsjudning i watten, och slå honom sedan på durkslag; lägg sedan et stycke smör uti en castrull och lät smälta, samt der til litet hwetemiöl, och när det fräsit, så slås litet watten derpå; då det kokar, lägges sparisen deruti, litet sönderskuren persilja, muskottblomma och peppar, lät honom dermed stå at sakta stufwas, och salta efter smak; när han är kokad, så giöres en äggeröra på samma sätt som til stickelbären, och då han anrättas, så röres sparisen och äggeröran tilsammans, eller ock kan hon läggas rundt omkring i fatet. Med äggeröra kan man äfwen garnera både spenat och portulaka, om så behagas. Til denna rätt tages den smala sparisen, emedan den tiocka ser bättre ut at koka hel, och den smala giör samma smak.
At stufwa Sparis med söt grädda.
Den små gröna sparisen, som intet är dugelig at kokas hel, skäres twärt af som ärter, och förwälles uti watten, samt slås på durkslag: slå uti en castrull litet söt grädda, rifwit bröd, en liten bit smör, sönderskuren persilja och litet peppar, och
