lät det något koka, men under kokningen röres flitigt, at det intet skär sig, sedan lägges sparisen deruti, som skal hafwa 2 a 3 upsiudningar, och saltas efter smak: sparisen måste intet länge stå innan han anrättas. Om intet grädda finnes, så kan dertil brukas söt miölk; men då lägges mera smör deruti.
At laga Rof-Mos.
Rofworne twättas wäl och lägges sedan uti en järn-gryta, som bör hafwa tätt låck; slå ganska litet watten derpå, och lät dem koka lyckt til des rofworne blifwa wäl miuka, då skalas de, och med en träsked kramas hel fina til mos; lägg dem sedan uti en liten guten järn-panna, slå litet söt miölk på dem, et godt stycke smör, litet peppar och salt, och lät dem dermed litet koka; skulle några klimpar af rofworne wara uti, så kramas de wäl sönder. Detta rof-mos kan brukas under salt fårkiött och skinka, med mera.
At fylla Rofwor.
Rofworna twättas wäl och kokas uti watten, och när de äro miuka, så läggas de at swalna, sedan skalas de hel tunt; och skäres et litet låck ofwan uppå; då gräfwes utur rofwan så mycket man kan få, dock så, at hon ej förlorar sin skapnad; det som då blifwit urgräfwit stötes hel fint med en trästöt, och sedan blandas det up med smör, litet rifwit bröd, 2 a 3 skedblad söt grädda, 2 a 3 ägge-gulor, alt efter myckenheten; äro intet rofworna söta, så lägges et halft skedblad såcker deruti; sedan fylles det i rofworna och låcket lägges uppå, rofwan doppas
