At tårka Turkiska Bönor.
Turkiska bönor, som intet äro grofwa och sega, skäras på snedden rätt fina; sedan upkokas siöwatten med litet salt, hwaruti lägges en knippa med persilja, alt efter myckenheten af bönorne, och när watnet kokar up, så läggas de deruti och låter dem allenast få en god upsöd, då de slås på et durkslag, at watnet rinner wäl af och persiljan tages bort; sedan läggas de på grofwa stenfat eller på tårk-ållor, och tårkas i ugnen med swag wärma. Det påminnes härwid, at bönorne böra komma i ugnen medan de äro warma, och sedan aktas, at de ej blifwa för hårdt tårkade.
At inlägga Turkiska Bönor til Sallade.
Rensa små unga bönor, som nyligen äro afplåckade, och lägg dem uti en kruka med litet salt, hel peppar, litet sönderbruten canel, lagerbärs-blad, några näglickor, litet hel muskottblomma och skuren pepparrot i tärningar, hwilket kastas här och där emellan; koka up winätticka, och slå derpå så het som hon är; täck öfwer krukan med mångdubbelt linnekläde och sätt en talrik uppå, at det blifwer wäl täpt: lät det stå tils andra dagen, och lägg det sedan i glasburkar, som bindas öfwer med papper. Dessa bönor hålla sig hela året då de förwaras uti en god källare. När man wil bruka dem kort efter de äro inlagde, så sker inläggningen på det sättet, at de läggas först uti upkokat watten, och låter söden löpa öfwer dem, sedan slås de på durkslag och bredas ut på et linnekläde, så at wätskan går af dem; när de äro wäl kalla, läggas de
