och slås i en grof sten-burk eller kruka, samt bindes då helt wäl öfwer med mångdubbelt linne-kläde, och derpå lägges en liten tallrik, at intet styrkan går ifrån ättickan medan han är warm: andra dagen slås altsammans uti en glas-burk, som förwaras wäl med öfwerbundit papper och ställes i källaren.
At tårka Lök.
Röd-lök skäres helt fint och lägges på flata stenfat at torkas med swag wärma uti ugnen. Gräs-lök torkas på samma sätt.
At göra Barbaris-Saft.
När Barbaris-bären äro wäl mogna och något frost-bitna, repas de af qwistarna och sättas sedan på elden, med litet watten på botten i grytan, at koka, til des de spricka och blifwa saftige, då slås de i stenfat, och när de äro kalla, wrides all saften wäl utur dem, igenom en grof blaggarns hand-duk: då altsammans är genomwridit, slås saften tilbaka i grytan, at koka tilhopa til des han något tiocknar; men under kokningen skummas han wäl och röres: sedan slås han uti et sten-käril til andra dagen, och tömmes då uti rena och ganska wäl torra bouteiller, hwilka wäl korkas. På samma sätt kan giöras saft af winbär och kiersebär: desse sorter böra intet kokas uti förtenta käril; ty då förlora de sin färg: härtil äro sten-grytor de bäste; men i brist deraf, kunna malmgrytor eller oförtenta mässings- eller koppar-käril brukas, dock på det sätt, som följer: grytan sättes tom på elden, och låter henne blifwa ganska wäl het, så at, när litet
