och lägg smöret uti en annan gryta; då det är smält och börjar koka, så wispas deruti så mycket godt hwetemiöl, som någonsin är möjeligt ock smöret kan taga til sig: när det då stått så länge på elden, under stadigt rörande med wispen, at all råheten är utur miölet, men aktas noga at det intet blifwer brunt, så slås af den kokande miölken en slef i sender dertil, under et starkt wispande, så at det ej blifwer klimpigt, då således continueras med miölkens tilökning til des gröten blifwer lagom tiock och wälkokad; då saltas han efter smak och straxt anrättas. På samma sätt kan kokas smör-gröt med watten och siktmalit rågmiöl.
På annat sätt Kiersebärs-Såppa, som blifwit glömd bland Såppor.
Twätta torra kiersebär och krossa dem sedan något uti en sten- eller trä-mortil, hwarefter de kokas helt miuka med så mycket watn som behöfwes til såppan; sedan silas hon genom hårduk eller hårsil, och kramas wäl all musten utur bären: lät den afsilade såppan derefter litet koka, och giör henne smakelig med litet win och såcker, så kan hon anrättas med råstade hwetebröd-skifwor, och öfwerströs med sammanblandat stött canel och såcker.
Kiersebärs såppa kan äfwen kokas af kiersebärs kiött eller saft, men då behöfwes ej win deruti, allenast hon får stark smak af bären. NB. All musten kokas först utur kiersebärs-kiöttet i watn, och förfares dermed på lika sätt, nämligen, at han silas genom hårsil och giöres söt efter behag.
