stielkar, samt låter dem sakta koka, men skummas wäl, til des de blifwa klara, då de tages up och läggas på et stenfat ifrån hwarandra; då lägges et stycke såcker i sirapen, som först är doppat uti watten, och när han då blifwer tiock igen, läggas de andra bären deruti och låter dem äfwen sakta koka, til des de blifwa klara, hwilka på samma sätt läggas på et stenfat; sedan lägges åter en liten bit såcker til, som är doppad i watn, och låter sirapen sakta koka, at han blifwer tiock, men wäl skummad, hwilken då slås uti et stenkäril; när bären äro wäl kalla, trädas de, som stenarna äro uttagne, öfwer de andra, som stielken sitter wid, och de giäras på det sättet så stora som behagas: när sirapen är wäl kall, lägges bären hwarftals uti en burck med sirap emellan. Moreller äro härtil tjenligast.
Fylda Moreller med Hallon.
Tag af de största moreller, som kan fås, och rista litet med en nål rundt omkring hålet, der stielken har sutit, hwarutur kärnorna sedan tages, och i des ställe instoppas et rödt eller hwit hallon, hwarefter kiersebärs-köttet och huden jämkas wäl öfwer, så at hallonet ej synes, hwilka sedan lägges uti en spilkum: då kokas en tiock såcker-sirap, hwilken skummas wäl, och när den är hel kall, slås han öfwer bären; lät dem sedan stå 8 dagar, men röres hwar dag om med mycken warsamhet, at ej bären gå sönder: när de stått 8 dagar, så hälles sirapen af, som kokas up och skummas wäl; är han då tunn, så lägges litet mera såcker til, och när han blifwer hel klar, lägges bären uti, och låter dem
