helt sakta koka til des de blifwa klara, men alt skummet tages nätt af under kokningen, och aktas noga, at de ej gå sönder; derefter slås de uti spilkumen igen, och när de då stått öfwer natten, så förwaras de uti burkar.
At sylta klara Kiersebär.
Stenarna plåckas nätt utur bären, sedan tages lika mycket godt rifwit såcker, som bären wäga, och de läggas hwarftals med såcker uti et stenkäril, hwarmed de något böra stå til des såckret blifwer litet smält; sedan slås de uti en malm-gryta eller förtent mässings-kittel, och låter dem deruti sakta koka, men skummas til des de blifwa klara, då slås de uti et diupt stenfat, hwaruti de sqwalpas til des de synas blifwa helt fulla; när de då blifwa helt kalla, så förwaras de uti glas-burkar. På samma sätt kunna ock bruna kiersebär och hallon syltas; men de sednare behålla sina stenar.
Mos af Kiersebär, Winbär, Hallon och Tranbär.
Af hwilken sort som tages, så kramas bären wäl sönder uti en sten-skål, med en träsked, och lägges uti en hårduks-possa, som hänger öfwer en sten-skål, at saften deruti får drypa, och sedan mätes med en glas-burk huru högt saften stiger, då derefter sättes en wåt pappers-lapp til märke, utan på burken; sedan hälles saften utur och slås så mycket rifwit såcker uti igen, som saften war, då blandas tilhopa och låter såckret något smälta; derpå slås det uti en malm-gryta, som sättes på frisk låg eld,
