sådant är förhand, medan det Spanska har för mycken sälta, dertil tages en stark och tät tunna, hwaruti först saltas på botten och sedan packas kiöttet deruti med skinsidan nederwänd så hårdt tilhopa som möjeligt är, och med salt emellan hwarfwen, dock ej så starkt at det får för mycken sälta: När tunnan är full, lägges en botten med stora stenar uppå at det wäl siunker tilhopa, och då det legat 8 dagar eller til des saltet är smält, som är wissaste märket, då tages det utur laken, hwilken kokas up och skummas så at han blifwer klar; kiöttet packas åter hårdt tilhopa i tunnan, men wändes på andra sidan och saltas som en tunn rim-frost emillan hwart hwarf; När laken är wäl kall och stådt öfwer en natt, slås hon på köttet igen, och lägges åter en botten med sten uppå, at det håller sig i laken som bör stå wäl öfwer: ifrån den första dagen som det blef insaltat skal detta ligga 3 weckor om man icke wil conservera det uti laken, då tages det up til at rökas med kall rök, men skal det bara torkas, så hänges det uti et rum som dageligen eldas, såsom i kiöket eller dylika rum hwarest spiället om aftnarna igenslås. Fårkiött ansas på samma sätt, men ligger allenast 14 dagar i saltet. Fläsk bör ligga 4 weckor, men det som brukas til kål eller ärter, rökes allenast en dag och sedan hänges up at torkas. Det skummet, som skummas af laken när han kokas, blandas up med kornsåder eller kli, tårkas uti ugnen och gömmes til sleke för boskapen om sommaren. Om alt kiöttet tages up utur laken, så kan han kokas tilhopa, at deraf blifwa salt igen, hwilket ock kan nyttjas för kreaturen. Wil man behålla kiöttet i laken
