at burkarna giöras först wäl warma, så spricka de ej, och sedan böra de stå til andra dagen, på det man är säker, at syltet då är kallt; då öfwerbindes burcken med papper och stickes små hål deruti med en knappnål, sedan ställas de uti et rum, hwarest är kallt och wädret kan spela in: den som har goda hwalf, så äro de bäst.
At giöra Waxat Papper.
Tag rent papper och håll det öfwer et fyrfat med friska glöd, och gnid paperet öfwer alt med et stycke wax på bägge sidor öfwer elden: detta papper brukas at lägga på syltade saker med såcker, och då klippes det i lika widd som burcken, så at det kan ligga neder på syltet; men förr än det föres neder, så klippes midt uti waxpapperet som en liten snibb, hwaruti kan hållas när de nederläggas på syltet.
At förbättra insyltade saker, då de såckra sig eller komma i giäsning.
När sirapen på hela insyltade pomerantser eller skal börjas at wilja såckra sig, så hälles han utaf dem och utspädes med litet watn, så at han blifwer tunnare; derefter kokas han litet, men skummas wäl och slås kokhet uppå dem igen; men skulle de komma i giäsning, som är det aldrawärsta, hwaraf syltet förlor all sin glans, så är då antingen orsaken, at sirapen är för tunn, eller at det stått uti något rum, som warit warmt och täpt: til at hjelpa det, så kokas sirapen med mera såcker och skummas ganska wäl, til dess man får bort all giäsningen, och slås sedan kokhet uppå syltet igen:
