tenn, så blifwa de blå; så snart watnet mäst är afrunnit, läggas de uppå lakan och bredas ut, sedan tages til en kanna god hwit honing, 10 kannor godt källe-watn som slås uti en stor koppar-kittel, och sättes på elden at koka: emedlertid slås honingen uti en malm-gryta med något watn på botn, at han ej brännes wid, och låter honom koka upp, sedan tages han af elden och låter honom litet stå, at skummet får sättja sig, då det wäl skummas af, hwilket så continueras 2 a 3 gånger til dess han blifwer klar då slås han uti koppar-kittilen til watnet, som då måste koka rätt starkt, och aktas wäl, at det ej går öfwer, emedan honingen pöser mycket, hwilket ock är orsaken at dertil bör tagas en stor kittel; lät sedan 3 kannor koka in, som märkes med en sticka, när 7 kannor watn äro i kittelen, på samma sätt som wid miöden är anmärkt: då lyftes det af elden och slås uti et sten-käril at swalas til andra dagen; tag så 5 kannor lingon af dem som blifwit skölgda, och lägg uti et ankare som warit franskt win uti, eller något som ingen osmak hafwer; sila då lagen dertil, lägg et löst sprund derpå och lät det ligga uti et rum i 14 dagar, men röres ganska wäl om hwar dag med en biörkspade, sedan slås dertil en kanna godt sött franskt win, och hänges en påsa deruti med dessa halfstötte krydder nemligen: 2 lod sönderbruten canel och et lod cardemummor; sedan sprundas wäl igen och ankaret lägges sex weckor uti källaren, då det sedan tappas på bouteiller och korkas wäl.
