benen tags ut: sedan lägges syltan på et linnekläde, at wattnet drages wäl ifrån, och då saltas hon neder med den öfriga syltan som följer. När inälfworne äro tagne utur oxen, så öpnas hiertat, hufwudet klyfwes och hjernan hafwes i förwar, lefren tages ifrån och lungan lägges i watten tillika med det föregående, hwilket brukas til hacke-korf; men om man wil taga hiertat och hufwudet til syltan, så skal det kokas, skiäras i tiocka skifwor och tillika med fot-syltan saltas: de smala tarmarna skiljas nätt ifrån den talgen de sitta wid, hwilken tillika med wåm- och all plåcktalgen tages til wara, kiörtlarne tages bort, sedan hänges han up, men plåcktalgen lägges på bräder at tårka; tarmarne wändas med försicktighet, så at ingen orenlighet kommer på räntan; wåmmen lägges på halm och skiäres upp rundt omkring, sedan tömmes och skiöljes altsammans ganska wäl, emedlertid wärmes watten, hwarmed de smala tarmarne först skållas, sedan med trä-knifwar skrapas wäl rena, och så lägges uti rent kalt watten, sedan giöres skållwatten något hetare, men ingalunda får det koka, och deruti dåppas då wåm-skinnet, dernäst wikes det tilhope, lägges på et bord och klappas derpå med händerne, då skrapas det med trä-knifwar rätt wäl i alla skrynkor, men i synnerhet ses noga efter på slarf-sylta eller den så kallade mångfållan, at hon blifwer wäl ren på rättsidan, strykes med oxtungan så följer alt fnask bort som der har satt sig, så fort som desse skinn blifwa rena, så läggas de i kalla wattnet: sedan blåsas tarmarna up, då det bäst kan synas hwarest de ej äro rena, hwilket ganska wäl afskrapas, och låter man
