gemenligen plägar sätta sig ofwanuppå; derefter hälles warligen så mycket watten bort, som kan aflöpa, at ej det tiocka i botten upgrumlas; men när watnet är afhält, så tag litet i sänder af det tiocka och kramma det wäl emellan händerna öfwer et fint flor-sickt, som står på spiälor öfwer en fot-bunka, och medan det krammas, så öses litet friskt watten uppå efter hand, så länge något hwitt går utur kliet: då slås det utur sicktet och lägges deruti af samma slag, som på lika sätt handteras, och fortfares således så länge något är igen: sedan slås den stärkelsen som runnit genom flor-sicktet, tillika med det watnet som då är derpå, uti et eller flera wäl rengiorde tråg, och låter honom stå stilla til andra dagen, då watnet hälles sakta af, och med handen strykes lät bort uti et annat käril det rödaktiga, som lagt sig ofwanuppå; sedan slås friskt watten på stärkelsen igen, och han röres wäl up ifrån botten, så at det blifwer wäl samlat: fyll sedan tråget med watten, och lät honom åter stå til andra dagen, då watnet på samma sätt afhälles och friskt slås uppå, samt upröres på lika sätt som förr: således continueras til des watnet som afhälles är lika klart, som då det slogs derpå; men när det sidsta watnet är afslagit, så slås litet friskt uppå, allenast så mycket, at stärkelsen kan wäl upröras ifrån botten, hwilken då slås uti en duk, som är uphängd i alla 4 hörnen, så at han lutar midt uppå, och watnet kan wäl afrinna: när ingen ting mera deraf dryper, så stielpes stärkelsen på et bord at torka uti wädret, som är det bästa; ty är säkrast at utwälja den tiden på året om sommaren, när den starkaste hettan infaller.
