deras gryn: hos dem sättes små hoar med
watten, som alla dagar bör ömsas friskt: när det
är warmt i wädret, så kunna de utsläppas, då de
äro några dagar gamla; men först smörjes deras
öron med bomolja, hwilket hindrar, at icke mygg
sätter sig i öronen, som ofta förorsakar deras död.
Sluteligen anföras här några påminnelser som, ehuruwäl nogsamt bekante, torde likwäl til någons nytta förtiena detta sidsta rummet i denna Boken; flera kunde fuller uptecknas, men at undwika widlyftigheten, har jag här allenast welat nämna några enda, at dermed gifwa en upmärksam hushållerska någon anledning at erindra sig, hwad som förtienar des flitiga omsorg och eftertanka.
1) Alla matwaror måste som oftast efterses, på det de samma ej måtte förskämmas; til exempel: alt det som ligger i lake, at den står wäl öfwer kött, fläsk, lax, sill, strömming, små torsk; salta gäddor, ål &c. på dessa salta waror läggas små botnar, som gå neder i tunnorna, med en liten sten uppå, hwilken kan hålla dem neder, så at laken står öfwer; men så snart något härskt rödt fett flyter ofwanuppå fiskwaror, som mäst plägar ske på Lax och Sill, så skummas det bort med blånor, och torkas dermed wäl omkring bräddarne, at alt det röda följer med.
2) At botnar hållas altid ofwan uppå tunnorna, så at ej någon ting faller uti dem; men derest
