råttor äro, så lägges sten uppå, at de ej måtte tränga botten af: tunnorna böra ej eller, derest desse djuren wankas, sättas för tätt tilhopa; ty då hjelpa råttorna sig up ifrån den ena och på den andra.
3) Alla torra fiskwaror, som ej blifwit nyttjade öfwer wintren, böra om Wåren efterses, såsom spil-långor, flundror, ståckfisk, salta långor, hwitling, torra gäddor &c. samt dylika saker: altsammans bör då wäl afsopas med en ny wiska, så at intet mått kommer deruti: när wärman om sommaren infaller, så läggas de upnämde torra fiskwaror neder uti tunnor eller lårar, med botnar eller sten deruppå, som trycker fisken tilhopa, hwarefter de hålla sig bättre, och ståckfisken härsknar ej så snart.
4) All spicken mat, såsom skinckor, gås-halfwor, kött-korf och rökt lax förwaras bäst uti hwalf eller annat kalt rum, derest ej sol-wärmen kommer in; men rökt lax bör wändas som oftast på det sättet, at han ibland hänges up wid hufwud och åter wid stierten, ibland ligga neder, än på kött-sidan och åter på skinsidan; ty om han på et sätt ligger för länge, så stannar det feta åt en ända.
5) När linkläder gifwas ut til twättning, som äro pontak- eller bläckfläckar uppå, at sådan först må uttagas, emedan efter bläcket blifwer råstfläckar och sedan hål; ty pontaken går lättare utur på duk-tyg, om de uttagas förän de twättas: äfwen ock fordrar försiktigheten at upskrifwa huru mycket af hwart slag gifwes i twätten, på det man må weta, hwad som bör återställas: när kläderna komma utur twätten, lägges då hwart mönster på servietterna tilsammans, som äro af et slag, och
