46
tigt som Shakespeare och Spinoza ha dragit Goethe till sig, lika starkt har Linné stött honom ifrån sig. Det är framför allt det Linnéska systemet, som blir honom fjärran, allt efter som det utbildas af hans lärjungar. För den åskådningen fanns ingen utveckling och ingen uppfattning af ett inre sammanhang i det stora hela, utan hela växten låg redan färdig i fröet som i en liten ask. En af Tysklands största naturforskare har förklarat att Goethe i stället har grundlagt den genetiska metoden i dess allmänhet.[1]
Men Goethe hade inte varit gudarnas älskling, om han tvungits att vissna bort i sitt murkna fädernesland och den lilla staden Weimar. Gudarna ville honom väl: de gåfvo honom en stor sångarbroder.
Goethes förhållande till Schiller är utomordentligt belysande för hans förmåga att betrakta sitt förflutna som en historisk afslutad period. Gent emot Schillers Sturm och Drang stod han främmande och något närmande blef ej heller af då Schiller värkade som professor i det närbelägna Jena från och med år 1789. Det var först 1794, som Schillers öfverlägsna bildning fick tillfälle att visa sig under ett långt samtal. Goethe demonstrerade sin “symboliska växt“, alla växters urtyp, som han påstod sig ha fått ur sin erfarenhet. Schiller replikerade: “Det är ingen erfarenhet, det är en idé!“ Och således symboliserade den första dispyten deras olika världsåskådningar. Ty de ägde i högsta grad allt som bildar en vänskap, lik-
- ↑ Uppgifterna hämtade ur Bielschowskys Goethe-biografi, där kapitlet “Goethe als Naturforscher“ är skrifvet af professor S. Kalischer.
