Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
136

ha raka och föga uppåtgående kappor utan kant- och korsbågar. De två östra i mellanskeppet ha kant- och korsbågar, af hvilka de förra äro skarpkantiga, men de sednare i vester tre- och i öster enstafviga. Dithörande kappor äro något kupiga och mera uppåtgående. Det östligaste af dessa korshvalf har i midten en rund öppning. Sidoskeppens vestra korshvalf likna mellanskeppets motsvarande. Södra liksom norra sidoskeppets östligaste korshvalf har kant- men inga korsbågar och deras kappor likna mellanskeppets östligaste.

Ehuru sidoskeppens östra gafvelmurar äro utvändigt raka, så inrymmer hvardera invändigt en ansenlig altarnich, hvilken är nära halfrund och betäckes med ett nära halft kupolhvalf. Mot midten af långhusets södra sidomur finnes en fyrkantig altarnich, som uppbär på kransar med liten staf och stor hålkäl ett spetsigt tunnhvalf å vederlag i vester och öster. Sidomuren har för denna altarnich, hvilken håller 16.0 i bredd, 10.0 i djup och 25.0 i höjd, blifvit genombruten, och en vanprydlig utbyggnad har således tillkommit. Denna utbyggnads socklar bestå af en hög, lodrät grundsten och derpå en större qvartstaf.

Nära vestra ändan af långhusets södra sidomur, som utgör kapellets norra, finnes en ursprunglig ingång. Rätvinkliga poster, hvilka äro breda och tjocka, stå på en likadan tröskel och uppbära ett trebladigt dörrfält med två rullika knoppar. På murhörn i yttre omfattningen hvilar en skarpkantig rundbåge. Ytterst ses å hvarje sida en grof kolonn och derpå en halfcirkelformig rundstaf. Murhörnen och kolonnerne ha attiska baser. Den ene kolonnens bas prydes med skyddsblad, men den andres är skadad. Beggederas kapitäler äro